Maken och sonen gillar den här "mattan" som hänger i vardagsrummet sedan en tid tillbaka men inte jag.
Jag är ju matthandlarens dotter och har kanske fått nog av mattor, vad vet jag.
Den är för mycket och för tung för min smak.
Jag kan ju erkänna att jag förundras över hur man kan väva en så naturtrogen bild på en matta?
Det är också något
sorgligt i vargens ögon som känns fel.
Jag böjer mig för majoriteten som vill ha den.
Den hänger där.
Ett tag i alla fall..
Pia |
Vacker matta! ja, tänk att det går att väva såna motiv! Håller med om att det något sorgset i vargens ögon. Ha en bra kväll!
SvaraRaderaJa, nog är mattan fin på sitt sätt. Men jag håller nog med dej, Pia...
SvaraRaderaMen i ett uterum med lite vildmarkstema, kanske? ;)
Kram