tisdag 18 oktober 2011

Dyster tisdag!

Vilken uppmaning.
Lättare sagt än gjort.
Jag kämpar på med mitt må bra liv men det skiter sig så lätt.
En svårhanterlig tonåring.
Som tar massor av energi.
Ett lågavlönat jobb som jag så klart själv valt.
Fast det var då för längesedan när förutsättningarna var helt annorlunda.
Nu när man jobbat så många år i samma branch och kommit upp i åldern så är det inte så lätt att byta bana.
På andra företag/arbetsplatser så går utvecklingen framåt,
icke inom vård och omsorg inte.
 Jag har verkligen försökt och jag försöker faktiskt fortfarande.
Men det är trögt och tungt.
Lönen ökar inte efter erfarenhet utan efter utbildning, så är det.
Nu vill jag tillägga att arbetsuppgifterna ökat och blivit mer seriösa men vem gynnar det? Ingen, tror jag kanske politikerna som kan slå sig för bröstet och påvisa vilken kvaliteé som kommunen har på sina förskolor.
 Skitsnack!
Mina äldsta grabbar har mer i lön än vad jag har och det känns lite konstigt.
Den ena har en lång utbildning så det kan jag förstå men, den andra har ingen alls och jobbar med att lasta väskor.!!!!
Jag arbetar med människor, med liv.
Nu missunnar jag inte honom något nej tvärtom men undrar bara
vad det är som värderas här i livet.
Nej, visst finns det en utväg, det måste det finnas men var är den?
En bra sak är positiva kollegor och goa vänner.
Tack!

Lite dyster tisdag från
Pia

5 kommentarer:

  1. Hej vännen,
    måste bara inflika att lönen inte ökar så avsevärt mycket med utbildning...
    Håller med dig i allt- det är kollegorna som lyfter dagen. Och så alla mina fina små på avdelningen, förstås. Men arbetsuppgifterna som läggs på oss gör bara jobbet stressigt. Önskar att jag var i den positionen att jag kunde säga nej, jag vill inte göra det här. Hellre är jag i barngrupp. Men men, försöker komma på den där toppenidén som ska göra att jag kan bli min egen. Ska vi slå oss ihop?
    Kram

    SvaraRadera
  2. PS Så snygg header du gjort! Verkligen fin, verkligen du!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Pia, jag tycker du är toppen som i alla fall skrattar och ser glad ut! Jag förstår att det är tufft ibland, med tonåringen! ;) Beundrar dej som sätter dej i bilen och åker den långa vägen för vårt lågavlönade jobb. Jag gillar dej skarpt och det är så skönt att höra att du kommer kämpa på imorgon oxå! :) Håller med dej angående val av jobb och möjlighet att byta bana. Hur sjutton skulle man kunna veta som 16:åring hur arbetet på förskolan skulle se ut 20-25 år senare? ;) Och nu... nu "kan" man ju inget annat ;)
    Syns imorr´n i alla fall!
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Ibland är det tufft! Styrkekramar från mig!

    SvaraRadera
  5. Jag tänker att pengar inte är allt. Jag vill hellre ha ett lågavlönat jobb där jag har roligt än att tjäna pengar på att ha ångest. Därför överväger jag att kasta min utbildning i sjön. För övrigt är det ingen lönsam utbildning eftersom genomsnittsbiologen tjänar mindre pengar under sin livstid än vad den gör som börjar jobba direkt efter gymnasiet(när man räknar in studieskulden). Vi får se till att hitta andra glädjeämnen än pengar!

    SvaraRadera

Alltid lika roligt att läsa din åsikt. Tack det värmer!