Jaha, då var det klart, en synbar förändring på en timme.
Träningskläderna på och så en snabb hurtig promenix sedan är det
lördagskväll i timmerkojan.
Jag vill bjuda på en dikt som jag fick via en annan bloggerska idag.
Den passar fint i dag.
Höst!
Hösten städar sig själv med vindar. Under lönnarna lyser det åter
så som vi år efter år blivit vana att se.
Lövkronornas ljust betagande sätt att falla,
lättheten hos lövhögarna där de vilar på jorden.
Deras skenbarhet döljer ingenting.
Deras sken upplivar sinnet,
skänker en lättnad även sedan de tjänat ut.
De lovar ingenting och det är skönt.
Deras ärliga frånvaro av löfte
lyser med en egen skönhetsglöd.
Harry Martinsson ur "Dikter om ljus och mörker"
|
Så fint! Både dikt och du, i omvänd ordning! njut kvällen!
SvaraRaderaKram
Men du, så fin du blev i håret! jag har aldrig gjort så själv men skulle gärna vilja om jag vågade:)
SvaraRaderaHa en fin söndag!
kram