Jag är säkert inte ensam om att släpa hem stenar.
Det gör ju varenda unge som är på en strand tror jag.
Ja, jag är ingen unge längre,
men är verkligen förtjust i sten, berg, klippor och grus.
Det växer i de små skrevorna på klipphällarna ute vid kusten. Där kan jag sitta i timmar och bara njuta av utsikt,
vågskvalp och växtligheten.
Det växer på berget och vilka mönster sen,
Åh! snyggt.
Där ute sitter jag med kameran och en god matsäck
och hämtar energi och inspiration.
Vi gör ofta små utflykter just för att fota och njuta av livet.
Det är oftast då jag hittar guldkorn som fastnar där på näthinnan och som sen växer till en ny idé hemma i trädgården.
Rånäs slott.
En välkrattad grusplan utanför ett slott är pampigt, men är lika fint hemma runt knuten.
Min morfar han krattade sin grusplan varje lördag.
Kanske vore något att ta efter.
Att klämma in lite stenar i rabatten ger ett levande intryck tycker jag blandat med stela betongplattor och vackra växter.
Vi har byggt murar lite här och var på tomten och
runt rabatterna ligger det stenar.
Billigt men tungt.
Jag ska visa mina murar en annan gång.
I bland funderar jag på hur många stenar jag släpat hem.
Å vad härligt det ser ut,jag längtar till sommaren,jag får gå ner till sjön har lite långt till havet som jag älskar
SvaraRaderaha det so gott
maggan