Mytomspunnen växt!

Först vill jag tacka för alla mysiga och trevliga

kommentarer som jag får. 

Tyvärr kan jag inte kommentera till alla mina bloggvänner.

 Något är fel!

Berit, jag läser din blogg men kan inte kommentera.

Det är några till som jag är inne och läser och skulle gärna vilja skriva något men det går inte.

Flädersaft det är verkligen gott tycker jag

 friskt och läskande på samma gång.

För första gången i fjol så gav vår fläder

 tillräckligt med blommor för att det skulle gå att göra en sats saft.

Härligt och roligt.

Nu så här i januari så är det extra kul att ta fram

en flaska ur frysen och hälla upp i ett stort glas med is och njuta.

Massor av nyttigheter i det, tror jag i alla fall.

Kärt barn har ju många namn och mina föräldrar kallar

Flädern (Sambucus nigra L) för Hylle.

Maken säger att man ska vörda sin Fläder och

hälsa på den varje dag.

Ja, skrock eller inte vad vet jag.

Jag googlade lite på lite historia om Flädern! 

 Här nedan kan du läsa lite om du har lust.

Det finns mer att läsa i källan.

Källa 

I ett hus skyddat av fläder blir det inga gräl, sade man i Norden,

 där germanska Holda blev danska hyldemor och skånska hyllefryn.

Även kärleks- och fruktbarhetsgudinnan Freja bebodde trädet, i Tyskland de underjordiska eller jordguden själv, och doften drog till sig vänliga vättar men stötte bort troll och häxor.

"Där Hylde inte kan gro, där kan ingen bo",

sa man i Danmark och planterade en fläder nära stugan, men inte alltför nära, för blommande fläder gav också huvudvärk

och gjorde att barn föddes vanskapta i huset.

Härav kommer kanske föreställningen att fläderns skugga är skadlig.

 Fick man nässelutslag var kloka gubbars förklaring ofta att man sovit under en fläder,

och hade haft tur, för i värsta fall vaknade man aldrig igen.
Det gällde att hälsa vackert när man passerade flädern

("För flädern ska man ta av sig hatten, sägs i en tysk text från 1184).

Förolämpade man hyllefryn gav hon en hylleskåll,

röda utslag i ansiktet, på händerna och armarna.

Enda boten mot det var att koka fläderbark i mjölk och slå ut över en fläders rötter. Ännu på 1870-talet offrade gamlingar i Skåne till fläderbuskar på julafton för att den inte skulle blåsa sjukdom på dem.

Tydligen så tog vi inte alla blommor för det blev bär också

och jag tycker de är både goda och vackra.

Jag tror kanske jag ska prova att koka barken i mjölk och se om mina eksem försvinner.

Fniss!