Vilt och vackert...

Praktlysing (Lysimachia punctata) och blå akleja  (Aquilegia vulgaris).

Satt och filosoferade lite och tänkte på hur stressad jag blev förra året inför Öppen Trädgård. Då allt skulle vara så perfekt. Då kändes det plötsligt inte roligt alls. Så skulle det inte bli i år bestämde jag.Om allt skulle vara perfekt så var jag nog tvungen att anställa någon. Jag kan aldrig hinna med allt även om vi hjälps åt.

 

Nu gör det inget att det spretar lite här och där, att det finns frökapslar och lite ogräs. Det gör inget alls så länge jag är nöjd. Ta rabatten vid lilla boden tex., där har jag inte gjort ett endaste dugg... Fy på mig! Nej, jag testar lite faktiskt. Allt gammalt fick vara kvar, jag tog inte bort någonting från förra året. Då menar jag att allt som växte där har fått vissna ner och ligga kvar. Jag ville se ur det skulle bli. Jättedaggkåpan har tagit över och färgkullan med. Fast det gör inget...

 

 I vägslänten växer det hundratals lupiner, en massa kirskål, tistlar och en vresroshäck eller vad det nu är för häck. När kirskålen blommar så är den rätt så fin den med. Så det gör inget det heller.

 

Några vita smällglim gör sig bra tillsammans med den rosa rosen och leder blicken bort från soptunnan som står där och osar.

 

Och vid den gamla telefonstolpen ringlar sig doftschersminen högt, högt upp. Jag gillar och njuter för det gör inget alls om inte allt är perfekt utan bara är så där vilt och vackert. Kan avsluta med att berätta att mina armar inte är nådiga i dag. Fy en sån träningsvärk jag har efter gårdagens häckklippning. Vi vilade idag från det. Den som spar han har....