Jag väntar...

 

Vår, sol och varma dagar men iskalla nätter. Så ser det ut hos oss. Jag är redo nu för explosionen, redo för ivrigt och tålmodigt vattnande, redo för att skola om och pyssla där ute. Men det är något som inte stämmer.

 

 

I växthuset råder missväxt. Lite kraft finns det under fiberduken där rädisor, sallad och salladslöken spirar. Men annars ser det rysligt knapert ut. Jag sår om tagetes, har fläkten på vattnar med fina strilen men näe, min lycko-fe kanske är trumpen och sur. Kanske hon har lagt en förbannelse över mina sådder. Hmm!  Nejdå, jag vet vad det är.. jag har inte lagt ner hela min själ i sådden, varit vimsig och lite slarvig. Glömt att sätta på värmen en natt och åkt bort utan att ha ordnat med blomvakt. Då kan det bli så här.

 

Nere i köksträdgården så tittar i alla fall sparrisknopparna upp, rabarberna ser pigga ut och i makens plexiglaslåda växer det  rädisor och salladslök. Vi tävlar lite om vilkens odling som ska ge finast resultat och skörd. Hans där nere eller mina i växthuset. Heja mig!

På blomfronten är det lite påskliljor som lyser tillsammans med gulsippor. Tulpanerna ser uppätna ut. Upplandsliljan svajar i vinden med backsippan och de stolta kejsarkronorna. Några små självsådda penséer tittar upp här och där.

 

 Bergenian och ramslöken ser fina ut, ormbunkarna är bruna och fula man kan undra om de verkligen lever. 

 Ja fast jag har hälsat välkommen ordentligt så får vi nog snällt sätta oss ner och vänta lite till innan det smäller på riktigt.