Min Drömträdgård!

Visst är det så att man har planer i huvudet, planer på sin drömträdgård. Jag vet precis hur jag skulle vilja göra och ha det. Sedan kanske det inte alls blir så på grund av en mängd orsaker. Det kan ju vara klimatet, det kan vara jordmån och det kan definitivt, som i mitt fall handla om ekonomi, ork och tid. Jag skulle till exempel vilja ha en ny mur.

 

 En stenmur istället för vår förmultnande slipersmur. Jag skulle vilja ha gatsten, ja eller kullersten på uppfarten och på gångarna som vi har.

 Jag skulle vilja ha fler träd och mindre sorkar som äter upp träden.
 

 Jag skulle vilja ha fina staket, snygga rabattkanter och mysig belysning. Ett nytt växthus med murad sockel och lite större en det vi har nu. Nere på nedre delen av tomten så önskar jag mig en välklippt granhäck, jag skulle kunna tänka mig en äppellund som i Kivik.
 

 Trädgårdslandet kunde få grusade gångar och lite mer upphöjda odlingsbäddar. Jag kan tänka mig buxbomshäckar och formklippta buskar, ser rosor i bågar och klematis som ringlar upp bland träden. En bäck som porlar och en mysig damm.

  Ja som sagt drömma får man...

 

 

 

Fast när jag sitter här i höstrusket och kikar på mina bilder så känns min trädgård ändå som en dröm. En sanndröm.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag väntar...

 

Vår, sol och varma dagar men iskalla nätter. Så ser det ut hos oss. Jag är redo nu för explosionen, redo för ivrigt och tålmodigt vattnande, redo för att skola om och pyssla där ute. Men det är något som inte stämmer.

 

 

I växthuset råder missväxt. Lite kraft finns det under fiberduken där rädisor, sallad och salladslöken spirar. Men annars ser det rysligt knapert ut. Jag sår om tagetes, har fläkten på vattnar med fina strilen men näe, min lycko-fe kanske är trumpen och sur. Kanske hon har lagt en förbannelse över mina sådder. Hmm!  Nejdå, jag vet vad det är.. jag har inte lagt ner hela min själ i sådden, varit vimsig och lite slarvig. Glömt att sätta på värmen en natt och åkt bort utan att ha ordnat med blomvakt. Då kan det bli så här.

 

Nere i köksträdgården så tittar i alla fall sparrisknopparna upp, rabarberna ser pigga ut och i makens plexiglaslåda växer det  rädisor och salladslök. Vi tävlar lite om vilkens odling som ska ge finast resultat och skörd. Hans där nere eller mina i växthuset. Heja mig!

På blomfronten är det lite påskliljor som lyser tillsammans med gulsippor. Tulpanerna ser uppätna ut. Upplandsliljan svajar i vinden med backsippan och de stolta kejsarkronorna. Några små självsådda penséer tittar upp här och där.

 

 Bergenian och ramslöken ser fina ut, ormbunkarna är bruna och fula man kan undra om de verkligen lever. 

 Ja fast jag har hälsat välkommen ordentligt så får vi nog snällt sätta oss ner och vänta lite till innan det smäller på riktigt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Med kratta, spade och sekatör.

Vilken fantastisk lördag. Sol, sol och åter sol. Jag får en energikick som heter duga.

Som alla kanske redan vet så gillar jag ju att kratta, så en så där 6-7 skottkärror från graneländet har fraktats bort. Lite grävning där slipersmuren ska rustas, det var betydligt svårare än jag trott och så...

 

knipsat av lite här och där med bästa sekatören. Avledande manöver i form av vedsågning och travande för att inte dagen skulle bli för enformig.

 

Mys fika och grillkorv så klart på bästa soldäck. Besök  av släkt och familj kom lägligt för annars hade jag väl varit kvar där ute och missat mellon.

 

 

Tjohoooo, nu spritter det i gumman. Hon, som fått en fin vårsolbränna på näsan och förmodligen en skön träningsvärk i morgon.

 

 

Trädgårdstavlor.

Galleri Ryttarängen

 

Konstverken står på rad därute i trädgården, jag har bara inte tittat ordenligt på sista tiden. Har inte haft lust men nu har jag äntligen varit på vernissage. Först ut är sommardahlior en  höstdag Glada färger på enkla blommor som jag lite oturligt nog planterade bakom de stora gula tagetesen Alaska. Dom kom lite i skymundan fast dom syns lite ändå.

 

Sedan har vi Linnés tagetes som minglar med kärleksörten, underbara färger. En fantastisk blomma, ja bägge två. Hmmm den får heta Linnés flirt.

 

Den här väljer jag att kalla  Skåne kort och gott. Ser ni skånelängan och murgrönan som klänger där på gården? Inte det? Nej det är kanske bara i min fantasi... Jag ser till och med gäss och svarta trätofflor, en knotig pil allé och en stork.

 

 

Birdie nam, nam!

Så coola färgkombinationer i rostrött, gult, brunt, grönt och svart. Ni fattar inte hur många solrosor vi har här. Jag tror att det är hundratals. Verkligen soligt och roligt.

 

 

Den vilda!

Tänk att det växer så otroligt, det täcker hela gaveln och en stor bit av taket.  Japp det var en liten konstutställning från Villa Ryttarängens trädgårdsgalleri. Jag är så glad att jag får  uppleva detta varje dag, om jag vill.

Stormhatt x3.

 

Stormatten  (Aconitum napellus) börjar att blomma i stormen. Helt ofattbart att de inte går av så som det blåser där ute. Men de står där så tappert och vajar  fint i vinden. Härlig klarblå färg som bryter av fint mot allt det gula som blommar hos mig.

Så vackra de är tycker jag.

   Trivs bäst på halvskuggig plats i mullrik, fuktighetshållande jord. Klipp ner blomstänglarna efter blomning. Mycket bra som snittblomma. Hela växten är giftig. Så står det om växten på Blomsterlandet.se.

Jag har delat mina flera gånger och dom verkar bara tycka det är bra, de växer och frodas i alla fall.

 

Hemma hos sonen växer en nordisk stormhatt  (Aconitum lycoctonum ) eller rättare sagt två ex. Jag är sugen på att gräva upp en och ta hem. Fast det får jag kanske inte.Vi såg massor av dem nu när vi var norröver på visit i Jämtlandsfjällen.

 

Var tvungen att hålla i den för att kunna fota.

 

    

Den här sortens stormhatt växer inte alls utan den hittade jag i dag i en liten butik i Grisslehamn. Bluecornerhouse heter den. Precis vad jag tänkte på i morse, att det skulle vara kul med en sådan bild när jag bloggar om stormhatt. I bland har man tur. Ja egentligen heter den hög cylinderhatt men visst kallas den stormhatt också. I morgon ska värmen komma hit och jag ser verkligen fram emot det ska ni veta, fryser som en tok med raggsockar, fleecetröja och joggingbrallor.

Lite pink&purpur i stormen.

Fy, jag avskyr när det stormar och blåser dagarna i ända. På min lilla morgonrunda så fick jag börja med att plocka upp parasollet ur poolen, lemonslicen hade blåst bort och gått av. Där fick jag för att jag var så mallig över den! Vaserna på uteborden hade vält och annat med för den delen.  Torrt och bedrövligt blir det med. Blääääh!

 

Men... jag tittade lite extra på allt det vackra och blev snabbt på gott humör igen. Så här fin färg blev det på vildpellisen. Ingen stor blomma men väldigt vacker.

Purpurbatatan i sällskap med ormbunke och petunia.

Hostorna vid entrén är ganska så maffiga tycker jag.

 Kungsmyntan ( oregano) i stubbrabatten, en riktig Hummel favorit och snygg snittblomma.

Änglapelargonen från svägerskan på tillväxt i växtuset.

Malvan är så fin tycker jag så inte kan man väl hänga läpp för att det blåser lite.

Med lite eftertanke...

Nu när man landat, kommit hem och smält alla intryck, ja då var det kanske ganska så fint i Ockelbo ändå. Jag hade nog väntat mig något annat. Det gäller att ändå försöka se det som var extra fint för mig. Positivt tänkande!

Den här stolen tex. ibland blommor och blader. Limefärgad tobaksblommor, så fina, så fina.

Snygg skylt i vacker miljö. Ja, ölen var god den med.

Sedan alla rosor så klart. Här fick jag tyvärr inte med namnet men den heter Rosa Mundi kallas för polkagrisrosen.. Bra namn!

 

 Antecknat och klart.. jag minns ju aldrig namnen på det jag gillar. Jag skulle kallat den för nejlikros men den heter som det står här under..

Gillade verkligen den här enkla rosa sorten mot ormbunkarna. Svårt att få till de rätta färgerna när solen skiner.

 

 

Avslutar med en bild på häcken av lärk.

 

Det är så min granhäck borde sett ut. Fniss!