söndag 23 mars 2014

Nysått!

Den känslan som man har när man sår där ute första gången på säsongen, den känslan är obeskrivlig. Jag har den några gånger per år. Första skidturen tex. Känns ungefär likadant. Lyckohormonerna sprudlar som sockerdricka i blodet och mungiporna dras uppåt automatiskt. Man liksom flinar och myser, njuter och älskar på samma gång.
 
Årets blommor runt poolen blir astrar och blomstertobak. Färgerna är lila och rosa. En och annan solros kan det bli, lite krasse kanske. Jag har satt några stormhattar där och små rosa buskrosor. Hoppas dom tar sig och blommar fint. Vart förtjust i den ljust gula slingerkrassen (Milkmaid).
 
Min lilla lyckofe Brea får sitt magiska glitter strött på sig efter vinterns sömn. Ritual och tradition. Hon börjar att rosta lite nu. Här kan man läsa mer om dom fina små älvorna.
 
 Oranges and yellows and shades of red,
Umbrella-shaped leaves make a cozy bed.
Growing so fast and spreading so wide,
Secret little paths and places to hide.
The Nasturtium is home, to me and my friends,
And a playground of fun that never ever ends.
I´m a fairy called Brea and you might even see,
If you look close enough a little butterfly and me!
 

 
 
 

1 kommentar:

  1. Här är en till som tycker om att så! Eller egentligen mer när det börjar spira och gro, vilken lycka! Det känns som man beundrar ett litet mirakel varje gång:-)

    SvaraRadera

Alltid lika roligt att läsa din åsikt. Tack det värmer!