OK! Jag brer väl några mackor då, häller i mig ett glas vin, (det kan hjälpa). Masar mig halvhjärtat ut i bilen och försöker verkligen intala mig själv om hur kul det ska bli. Jag ser att han är irriterad på mitt beteende.
Jag skärper till mig. Just så mycket som behövs, inte mer.
Då var vi framme och vägen fram till sjön är inte särskilt lång. När vattnet breder ut sig spegelblankt och solen glittrar i vattenytan så vänder det. Nu drar jag på mungipan
och känner lite pirr i magen. Nu jäklar ska det fiskas kräftor. Glad i hågen lär jag mig hur det går till. Sätter på betet i buren och kastar i buren där vi tror att det kommer bli bra. 20 burar ska ut innan vi drar i land och tänder lägerelden.
Dogge är med så klart, skeppshunden. |
Flötet guppar, men jag undrar hur sjutton vi ska hitta det när mörkret faller. |
Vackert! |
Så härligt Pia! Ibland får man ge med sig, kanske vinner man på det, som du gjorde! Underbara bilder!
SvaraRaderaKram