lördag 3 september 2011

Kräftfiske!

Fredagseftermiddag och veckans slit är äntligen över. Då ställer min kropp och hjärna in sig på vila. Just den här fredagen som var i går så skulle kropp och hjärna inte vila riktigt på en gång. Nej nu skulle det fiskas kräftor minsann. Jajamensan, det har jag längtat efter så många år fast det aldrig blivit av. Nu skulle det ske. Då händer det som inte ska hända, jag vill inte helt plötsligt. Tjurig som en trotsig fyraåring så spjärnar jag emot, gnäller och muttrar. Maken säger åt mig att klä mig varmt, att packa det jag ska ha med mig och jag bara sitter där och låtsas inte höra. Ta med regnkläder för man blir blöt, säger han. Vadå?? tänker jag solen skiner från en klarblå himmel. Gör som jag säger nu bara....Ja Ja!

OK! Jag brer väl några mackor då, häller i mig ett glas vin, (det kan hjälpa). Masar mig halvhjärtat ut i bilen och försöker verkligen intala mig själv om hur kul det ska bli. Jag ser att han är irriterad på mitt beteende.
Jag skärper till mig. Just så mycket som behövs, inte mer. 
Då var vi framme och vägen fram till sjön är inte särskilt lång. När vattnet breder ut sig spegelblankt och solen glittrar i vattenytan så vänder det. Nu drar jag på mungipan
och känner lite pirr i magen. Nu jäklar ska det fiskas kräftor. Glad i hågen lär jag mig hur det går till. Sätter på betet i buren och kastar i buren där vi tror att det kommer bli bra. 20 burar ska ut innan vi drar i land och tänder lägerelden.




Dogge är med så klart, skeppshunden.


Flötet guppar, men jag undrar hur sjutton vi ska hitta det när mörkret faller.

Vackert!

Många timmar senare när solen förlängesedan gått ned, så ror vi hemåt. Natten är kylig, klar och frisk. Stjärnhimlen är fantastiskt vacker. Det är tyst och det enda som hörs är plasket från årorna. En lätt dimma dansar över vattenytan. Det finns magi och spänning i luften. Stämningen är väldigt trevlig. Pannlamporna sprider sitt ljus över sjön och framför mina fötter ligger 73 kräftor i en hink. Jag är blöt trots regnkläderna och uppehåll. Maken har varit med förr så klart.
Jag har fiskat kräftor!

Pia



1 kommentar:

  1. Så härligt Pia! Ibland får man ge med sig, kanske vinner man på det, som du gjorde! Underbara bilder!
    Kram

    SvaraRadera

Alltid lika roligt att läsa din åsikt. Tack det värmer!