I köksfönstret står några trotsiga pelargoner. De är precis som tonåringar! De vänder sig utåt hela tiden tjatar om att få komma ut . Tjatar och klagar på hur tråkigt det blir att stå här och titta på alla andra som redan är där ute. Jag försöker trösta och förklara. Om ni får komma ut för tidigt så kan frosten ta er, vill ni det kanske? De ser söta ut och säger ingenting.
Snart så är det er tur.
De andra där ute de klarar en frostnatt det gör inte ni. Dom är härdade och vana ska ni veta.
De är inte pelargoner som växer där heller.
Jag ger dem lite blomstra som tröst, plockar lite försiktigt bort några gulnande blad och vänder dem innåt så de inte ska frestas för mycket. Fast jag förstår dom, vem vill inte att de ska få komma ut i det fria. Jag har ju haft dem sedan de var små sticklingar och är rysligt rädd om dem, kanske lite överbeskyddande också.
Men snart så...
Hade några pelargoner på trappan i fjol som var lika envisa som dina. Jag lät dem hållas men så tippade de över ända när man kom åt dem. Får vara strängare i år tror jag!
SvaraRaderaGrattis till kursintyget (som jag såg längre ner). Vad roligt! Lycka till.
Kristina
Vackra pellisar!! Jag har planterat jättemånga hos min far i hans blomådor (han hade fått dem i gåva av en vän). Men de såg iiiinte vackra ut precis, jag hoppas de tar sig. VART ÄR VÄRMEN????
SvaraRaderaKraaaaaaaaaaaaaaaam aka
Såklart att de vill UT! Mina har varit ute nu i en månad, vi har ju inte nattfrostrisken att behöva tänka på.
SvaraRaderaDu - jag behöver din adress så att du ska kunna få din vinst. Mejla mig!
Kram
Mina pellisar står också och surar i fönstret. Och är säkert lite avundsjuka på sina sticklingkompisar som helt svärmoderligt har tryckts ner i balkonglådorna. Fast i den här kylan så borde innekompisarna skratta sig lyckliga istället...
SvaraRaderaHa det gott!