Vi träffades första gången när jag var 14 år och gick i högstadiet. Jag hade valt ämnet Konst istället för språk , men kunde välja teknik också och kanske något mer. Men jag valde konst. Mötet med läraren i det ämnet och även i teckning eller bild var samma person.
Han stog där i dörren med en
mörkgrön manchesterkostym och var/är rätt så lång. Hmm.. tänkte jag en gröngöling, ca 26 år, ska bli spännande.
Vad som förändrade mig var nog att han såg mina talanger, det kompetenta barnet eller ungdomen och fick mig att växa.
Jag fick lära mig om konstarter om konsthistoria och prova material som man aldrig sett innan.
Jag måste gjort ett bra intryck för efter 9:ans slut så anställde han och hans fru mig som barnflicka till deras då 8 månaders tvillingpojkar. Vilket förtroende.
Han fick mig att inse vem jag var och vad jag kunde. Han lärde mig om politik och kultur på ett sätt som var främmande i mitt hem. Det var där jag började läsa romaner och deckare. Vi hade roliga samtal om livet och om smak och stil. Jag började senare arbeta på en förskola där pojkarna också började och senare var jag dagmamma till deras tredje son i några år.
Bilden hämtad från Ölandsbladet. |
De bor sedan många år på Öland som ju är ett av mina favoritställen på jorden.
Han heter Hasse Svensson och är konstnär och en väldigt trevlig person.
Jag tror att jag gillar inredning, färger, skapande på grund av hans tro och uppmuntran till min förmåga.
Pia
Så vackert skrivet, Pia! Önskar att han fick veta vad han betytt för dig! Och vad roligt att du valde någon som inte "bara" var familj!
SvaraRaderaKram
Fint skrivet och rolig läsning! Undrar om han har någon aning om vad han betyder för dig? ;)
SvaraRadera