Tomt!

Så här såg det ut när det började.
 Min glöd och mitt intresse för
 friskvård på landsbygden
hade äntligen fått en start.
Mitt aldeles egna gym.
Nu sju år senare står lokalen tom.
Alla maskiner är bortkörda och på lagerförvaring i väntan på rätt köpare.
Det känns!
Det känns vemodigt och sorgligt.
Alla timmar som vi lagt ner där för att förverkliga en dröm känns plötsligt onödiga och värdelösa.
Nu är det över .
Men....
Bättre att lyssna till den sträng som brast än att
aldrig våga spånna bågen.
Jag provade, jag försökte och jag ångrar ingenting.
Det har varit roligt och lärorikt.
Jag har mött massor av glada, tacksamma människor.
Jag har skrattat och haft bra erfarenheter.
Fast nu, nu är det över.
Det känns tomt.
Tack alla!
Kram Pia