Kära, älskade bror!

Hoppsan vad tiden går fort, det har gått ett år nu, ett helt år utan min kära bror. Ja ni ser ju vilken tok han var ibland, här målad i Edsbyns färger inför en bandymatch. Vännen Micke Ståhl bosatt i Edsbyn sedan barnsben var nog en bästis i alla väder, jakt, fiske och sport m.m.

Micke var ju min lillebror, min granne, min vän och en för vår familj väldigt speciell person. Datasupport, snickarhjälp, och vedklyvarvän med en öl på kylning vid behov. En charmör med solbrillor som kunde bjuda på massor med roliga skämt eller en god drink, GÄRNA CAMPARI OCH JUICE om så vore.

OK! Han som alla andra hade väl sina fel och brister men så här efteråt så är allt förlåtet. En jäkla dålig förlorare och en riktig tjurskalle om han var på det humöret. Jag vet för vi har ju vuxit upp tillsammans, spelat spel och lekt.

Jag har gråtit och saknat, jag har tänkt så många tankar, och jag lider verkligen med hans familj. men jag har accepterat och nästan fattat. Klart att jag saknar och önskar att han var här med oss men livet går vidare.

Vi, maken och jag brukar gå till minneslunden ibland och bjuda på en hutt.  Det känns bra och hedersamt på samma gång.

Hans hjärta orkade inte mer och då är det ju det som gäller.Våran Pappa som var med när det hände där långt borta i Kina kommer väl aldrig att glömma eller acceptera det hemska som skedde inför hans ögon. Vi här hemma fattade ingenting. Vi kommer aldrig att förstå.  Han var så rolig och så snäll, han höjde liksom stämningen där han var.

 "Han fattas mig" som Ronja rövardotter sa.

Kolla in fiskelyckan ,med stolthet i den norrländska obygden!

JAG FLYTER , KOLLA IN ! DJUPET ÄR CA. 25 CM.



Du ska veta att jag saknar dig , och att jag hade det så bra med dig i hela ditt liv. Vi kanske ses igen någongång, hoppas det!

Stora kramar från din stora syster.